fairytaleofnatalie

Många är nyfikna på förlossningen. Så för er.

Det började med att jag vaknade runt 03:30. Magont, extrem mensvärk? Jag vred o hade mig lite o tänkte att de snart skulle gå över. Men det gjorde de inte, så för att inte väcka Marcus så smyger jag mig upp o sätter mig lite vid datorn. Men blev bara värre o värre så började gå runt i lägenheten, Varför vet jag inte? Hade svårt för att vara still iaf. Sen kryper jag tillbaka ner i sängen hos Marcus igen, runt 04:30 på morgonen o frågar hur ont man ska ha för att veta att de e på gång?? Än så länge tänkte jag att de kanske bara var förvärkar. Han sov typ fortfarande tror jag för han kolla lite på mig o fråga om jag hade ont. O jag sa typ att jag trodde de.. (?) Han frågade om han skulle ringa sjukhuset o då sa jag näe.. Då vände han sig om o somna om. Jag bara vafan... Hade skit ont men bet ihop.. Var ju samtidigt lite rädd för sjukhuset haha. Uscha. Tänkte med att jag inte hade haft ont så himla länge heller o dom brukar ju vara lite sura med att ta in en för tidigt. Men gick nog inte många minuter efter de så slog jag till Marcus o han hoppa upp o jag kunde typ nu inte längre stå upp när jag fick mina värkar. Han började ta tiden på hur långt mellanrum det var på mina värkar. Runt 2 min var det då. Jag sprang runt och började packa ihop mina grejer samtidigt som jag skulle ha med till BB. I sista minut, sån e jag! Sen ringde Marcus till sjukhuset, och dom ställde lite frågor o grejer. Och så fick vi komma dit. Den bilresan var riktigt jobbig. Ont ont ont.

Kl 06:41 var jag inskriven på Västerviks sjukhus. När jag klev in på sjukhuset så bara avtog smärtan? o jag tänkte vafan.. Om detta nu bara var förvärkar så tänkte ju jag döda någon. För om det blir mycket värre än såhär så vill inte jag vara med längre! Marcus får tag i en sköterska o hon frågar om jag har mycke ont o så medans hon tar oss till ett rum. Då har allt bara slutat, jag har inte ont längre. Jag får kissa i en mugg o sen fick jag lägga mig på en brits o dom satte två band runt magen på mig o så sattes ngn såndär maskin igång. Sen gick hon. DÅ började det igen. Riktigt ont. o jag kämpade för att ligga still. Gick inte så lång tid tills jag låg o vred o vände på mig och då tryckte jag på den röda knappen så kom en sur jävla sköterska. Jag vill ha bedövning säger jag. Nä de går inte ännu serru, apparaten måste bli klar och sen ska vi byta skift nu så kommer en annan sköterska för att kolla hur mycket du öppnat dej och så gick hon ingen. Helvete tänkte jag o slog lite på maskinen o undra när fan den skulle bli klar. Efter ett jävla bra tag kommer en sköterska in o drar av mig byxorna o kör upp.. ja jag var iaf öppen 4 cm. Då blev de mer, men oj de här har gått fort. Vill du ha bedövning? Ja för fan, jag vill ha all bedövning som går!

 OK, jag får ta ett bad och andas lustgas samtidigt. Soft tänkte jag. Sköterskan hämta lite saft till mig o kaffe till Marcus. Dom första andetagen jag tar av lustgasen gav effekt direkt. Minns att jag bara luta mig bakåt o sa att de här var bra skit lite lulligt. Kände mig typ full. Hög? Har aldrig varit hög men skulle kunna tänka mig att det känns typ sådär. MEN icke att förglömma, den tog inte bort smärtan alls. Nu började de bli jobbigt. Jag var stupfull men samtidigt helt klar i huvudet på något sätt och kände all smärta. Men såg suddigt o kände hur jag svamlade, Började må riktigt illa med. Marcus stackarn försökte lugna ner mig o hjälpa mig men ganska svårt. Inte ett skit han kan göra. Helt nerskvätt blev han iaf. Till slut klarade jag inte kontrollera smärtan mer o började mer få panik. Jag börja skrika om att jag ville ha en annan bedövning men dom sa bara åt mig att ta lustgasen hela tiden. Ville inte ha lustgas, men tog den ändå. Tills jag fick rycket o bara går ur badet, dom hade hämtat en grej jag skulle gå med som man kunde luta sig emot den bara kasta jag iväg. Hade inte jag tid med. Dom hade även hämtat kläder o handukar till mig. Nej nej. Jag rusar ut naken, Marcus efter med handuk o jag bara måste ha bedövning tänkte jag! Sköterskan blir helt till sig o säger att här kan jag inte vara naken o virrar runt en handuk på mig. riktigt brått hade jag o samtidigt kunde knappt gå o var helt snurrig pga av lustgasen. Kändes hur långt som helst till förlossningsrummet. Jag skriker hela tiden efter bedövning. Började bli riktigt förbannad för att ingen gjorde något. snart snart. Dom tar på mig sånna där band runt magen igen o kopplar de till en maskin. Och så ska dom kolla igen hur mycket jag hade öppnat mig. Då var jag fullt öppen tydligen. Då tog dom mig på allvar igen. Kändes nästan hela tiden som om dom inte trodde på mig att jag hade så ont. Kärringar. För dom försökte verkligen hela tiden dryga ut på tiden. Jag skriker fortfarande efter bedövning. Nehe, nu var de försent för de. Blev ingen bedövning alls. Dom försökte trycka i mig lustgas, men nu vägrade jag ta den skiten.

Nu kanske de här verkar som en jätte lång stund? Men nej detta hände tydligen väldigt fort. Kl 08:36 började jag krysta. Jag var helt galen, var jobbigt faktiskt. Jag grät, jag skrek jag viffta med armar o bad dom o ta ut honom nu! Marcus fick riv o nyp märken lite här o var. Sen gick jag verkligen in för de, började krysta så jag nästan explodera. Jag krysta till o med när jag inte skulle krysta. Typ de enda som fanns i huvudet var att nu jävlar ska han ut! 08:54 var han ute. Äntligen var väntan och rädslan för förlossningen över. Marcus klippte navelsträngen och sen låg han på mitt bröst, och bara var hur underbar som helst. Så från första värken till han var ute tog knappt 6 timmar. Helt okej.

Sprack jätte lite sa sköterskan o jag fick sy två stygn. Dom spraya på någon bedövning som sved så de fanns inte! Dom spruta in något i handleden med som tydligen skulle hjälpa till så livmodern skulle dra ihop sig. Devin tog bröstet på en gång utan problem med. Men aj så ont de gör i början. Rekomenderar helt klart ett sånt där amningsskydd. Roliga med e att jag typ hoppa upp ur sängen fort o sträckte lite på mig o undra hur jag såg ut i håret egentligen. Sköterskan kom in o var lite paff att jag redan var uppe. Var helt plötsligt hur pigg som helst och Marcus var hur slut som helst. Tog en dusch o lite macka sen fick vi ett rum marcus o jag. Och Devin såklart :) Ett tack till sköterskorna med, lite jobbig var jag allt. Men dom e nog vana skulle jag tro ;) Och jag skulle nog inte ha klarat de utan Marcus.

Titta på honom. Hur fin är inte han då. Och han blir bara finare o finare för var dag :)

De e min o Marcus son de <3 De gjorde vi jävla bra!